Första låten går direkt in under huden och rakt in i hjärtat. Rösten, tonfallet, orden - det är Tomas Andersson Wij när han är som bäst. Allvarlig och privat.
Stråkorkestern och de storslagna Sverigebilderna är borta. Vintern 2010 har Tomas Andersson Wij blicken riktad mot den lilla varelsen i barnvagnen framför sig. Den småskaliga ljudbilden går hand i hand med de snävare perspektiven och det är gott så.
Det blir så uppenbart när han i stället ska sjunga om något allmängiltigt; som i singeln "Det ligger i luften" som handlar om kortsiktig framgång och är komplett ointressant.