Slagsmålsklubben gör inte låtar. De gör trudelutter. Hysteriskt glada, instrumentala, tv-spelsnostalgiska trudelutter med tramsiga titlar. Precis som Pluxus gjort före dem, fast bättre. Har dessa unga Norrköpingsbor inte större ambitioner än så? Har de inga andra känslor att uttrycka än glädjen över att vinna ett extraliv i Donkey Kong?
Eller kanske de just förnyat rockmusiken och lyckats göra uppror genom att reta upp den här förstockade stofilen, som fortfarande kräver att all elektronisk musik ska vara svartklädd och deppig. Den kanske kan få låta så här också. Välproducerad, sprallig, pigg och eksemframkallande. Namnet har de lånat från filmen "Fight Club", en modern klassiker. Det är lika passande som om Markoolio skulle kalla sig "Det sjunde inseglet".