Att Trentemöller är en gudabenådad remixare vet alla som hört "Sodom" med Pet Shop Boys. Att lyssna på hans egen gränsöverskridande musik är en halsbrytande resa in i okända territorier.
De suggestiva stämningarna, vilda västerngitarrerna och den gåtfulla sångerskan som ibland stiger fram bland ljuddraperierna bildar tillsammans en väv av mardrömslika fragment som kunde vara en bortglömd film av David Lynch.
Och så finns "Neverglade" som bryter av helt: en gitarrbaserad ballad, sjungen av en man (Trentemöller själv?), så vacker och svårmodig att man bara vill lägga sig ner och dö helt stilla.