Britta Perssons flickljusa röst är gruppens lunga som syresätter trollpopen.
Hon fladdrar på som en orolig, oskuldsfull jungfru med ett kaos på lut när orden river i melodierna.
Musiken är hal, snedseglad och storslagen pop som svider.
Pianisten och dragspelaren Peter Hermanssons aviga låtar snor runt sig själva på jakt efter ett bett i den egna svansen.
Debutalbumet är egensinnigt, utmanande och opolerat. Framlekt med ett tokigt nyp av längtan efter lite frihet från sövande popschabloner.