ELEKTRONISKT
CCCC
Depeche Mode: Playing the angel
Mute
Det är något väldigt rörande med tiotusen svartklädda unga människor som sjunger "understand me, understand me".
Första gången jag hörde och såg Depeche Mode spela "Shake the disease" live insåg jag på allvar deras storhet och varför vi dyrkar dem så.
Det handlar om utanförskap och en besvarad vädjan om förståelse. Sånger om svåra saker som tröstat såriga själar. Depeche Mode är en gammal kär vän som alltid gått sin egen väg i sina Dr Martens, en omutlig outsider som trotsat alla trender och ändå fortsatt toppa alla listor.
Mycket har hänt det senaste decenniet, mycket strunt har jag skrivit.
Både "Ultra" och "Exciter" fick fyra C, trots att de är Depeche Modes blekaste skivor. Det var så lätt att hylla bandet för gamla bedrifter. Men efter Alan Wilders avhopp har utomstående producenter format ljudbilden och Depeche Mode förlorat en del av sin identitet.
Tills nu.
Singeln "Precious" smeker alla gamla syntare medhårs. "Playing the angel" är kärvare, svartare, taggigare, en återgång till taktfast elektronik och starkare sånger. För första gången har sångaren Dave Gahan skrivit några låtar, vida överlägsna det usla soloalbum han gav ut 2003. Samtidigt har Martin Gore överträffat sig själv.
Avslutande, suggestiva "The darkest star" säger allt:
"I dont want to change anything you do
I dont want you to be
someone else for me
Stay as you are
The darkest star"
Det är en sådan där tröstande sång. När publiken sjunger med kommer den att riktas tillbaka till Dave, Martin och Fletch själva. Då handlar den om Depeche Mode.