Jag är rädd att det bara är att kapitulera.
Det göteborgska rockmonstret TSOOL har redan slagit världen med häpnad ett par gånger om med sitt självsäkert retrofeta och smygpsykedeliska sound.
Nu är det dags igen. Och det med en dubbelmacka (24 låtar) som känns sällsynt självklar. Sällsynt färdig.
Sprickorna är få och tämligen obetydliga ? trots att vi snackar extra allt här. En fylligare västkustpizza har aldrig serverats.
Alla som, i likhet med undertecknad, spräckte högtalarna med "Welcome to the infant freebase" när det begav sig vet vad de får. Bara högre, snyggare och bättre.
Ebbot lär kunna sy nästa kaftan med guldtråd.
Omslaget av Martin Kann måste också nämnas. En blivande klassiker.