"New traditions" är gamla rötter.
Algotsson kommer lika lite förbi Jan Johansson som någon annan svensk jazzpianist och han avsvär sig inte heller Merit Hemmingsons folkmusikorgel.
Men han spelar njutande med intensiv, rytmisk mjukhet på en egen väg i ett traditionstyngt svenskt jazzlandskap.
Bomullsjazz med frökapslar som krockkuddar att studsa toner mot i melodibygget. Ur händerna flyter sentimental skönhet reflekterad mot jazzstadens bluessvarta asfalt och folkmusikens grönska.
Trions korta låtar saknar instrumentsvammel och prunkar stolt av jazz med ryggrad. En varm hyllning till det vackra i livet.