Ända sedan sin hyllade debutskivan har Damon Gough fokuserat på att frambringa album som får beundrare av hissmusik att salivera okontrollerat. Detta skivsläpp - den första i en utlovad trilogi - är inget undantag. Det faller på rösten.
Folksångaren som gett ullmössan ett ansikte saknar nämligen en säregen stämma - där Freddie Mercury hade registret och Lily Allen har dialekten kan Damons insatser utföras av vilken medelmåttig Idol-artist som helst. Bortsett från detta är låtarna vackrare än på länge, med utomordentliga stråkarrangemang, strålande melodier och insiktsfulla texter. Ibland saknas en skiva som inte tar hela ens uppmärksamhet i anspråk utan endast ligger som ett mjukt täcke i bakgrunden. Vid dessa tillfällen passar "It?s What ..." utmärkt.