Hon sjunger, med sin sköra röst, om sorgliga och svåra tillstånd men framkallar glädje och välbehag. Det faktum att hon tar musiken och livet på allvar, litar på berättelserna och törs vara osäker och vacklande värmer och tar tag. Med ett lite haltande och undrande komp vrider och bänder Sera Cahoone och hennes kamrater på låtarnas innehåll till nära nog genialiska nivåer.
Detta är utan tvivel en av de bästa alt. country plattor jag hört på väldigt länge. Cahonne står stadig i traditionen från Gram Parsons via Son Volt och Whiskeytown. I en tid när det mesta i alt.country svängen låter pop och lättköpta framgångar vågar hon låta äkta hela vägen.