Det hetsas, vrålas och skrattas i ett välstrukturerat kabarékaos med klezmerträblås, franska dragspel och Django Reinhardt-gitarrer. Och i orkanens mitt står Miss Li och bänder och vrider på rösten åt alla håll som över huvud taget är möjliga.
Okej, lyriken lämnar en del övrigt att önska, men för att vara det tredje albumet på elva månader är det konstigt bra. Tur att Miss Li dissade Lars Winnerbäcks turné för att ge sig ut på sin egen.