Det var ett tag sedan sönderkramade bob hund hörde av sig. Okej - engelskspråkiga Bergman Rock har funnits. Men det är liksom inte samma sak. Thomas Öbergs texter måste vara på svenska för att de riktigt ska betyda något. Men titlar som "Tinnitus i hjärtat" eller "Världens bästa dåliga låt" kan det vara värt att vänta efter. Om innehållet är något att ha, vill säga.
Att det har gått så många år sedan sist betyder kanske att den ändlöst tråkiga debatten om "att kunna eller inte kunna sjunga" är puts väck. Det är inget som behövs. Bob hund behövs däremot. För trots att åren har gått fyller bandet fortfarande ett utrymme som ingen annan kunnat ta.