På skiva
CCCC
Håkan Hellström: Nåt gammalt, nåt nytt, nåt lånat, nåt blått
EMI
Landets främste popmatros Håkan Hellström släpper ettuppsamlingsalbum lagom till det nya året. Ett sätt att bli av med gamlaoutgivna låtar som legat och skavt, att göra upp med det som har varit.
Samlingsskivor brukar ofta kännas överflödiga, innehålla b-sidor som man redan har hört och tunna liveversioner.
Men Håkan Hellströms sammanfattning av fem år bakom mikrofonen är enskiva som klarar sig utmärkt på egna ben, även om materialet är liteojämnt. Den består bara av outgivna låtar och också hans översattacovers (Big Stars "Thirteen", Lunas "I want everything" och Four Tops"Dont let him take your love from me") känns fräscha.
För mig tillför den nerviga duetten med Freddie Wadling och de tvålivelåtarna med Plura Jonsson inte särskilt mycket -- Håkan Hellströmräcker till utan rockfarbröders hjälp. Men de lyckade livesamarbetensom han har haft de senaste åren behövde väl också dras fram i ljuset.
Det verkar mest vara kärlekslåtar som har blivit över från tidigarealbum. Resultatet blir Håkan Hellströms varmaste skiva hittills.Förutom dansiga "Klubbland" (med en slinga som låter precis som KellyRowlands och Nellys duett "Dilemma") så är låtarna både söta ocheftertänksamma, "kärleksbrev skickade alldeles för sent" som det står ikonvolutet.
Hellströms vapendragare Daniel Gilbert har skrivit musiken till tvåav de mest lyckade spåren. Det är hans enkla "Precis som Romeo" som ärskivans bästa. "Jag vill att du älskar mig som tjackpundarn älskar sinbarndom." En finare kärleksförklaring har jag sällan hört.
Håkan Hellström ska bli pappa och ta en paus. "Ta min hand och komså går vi vidare" sjunger han i somrigt nostalgiska Björn Olsson-låten"Går vidare". Den här skivan känns både som ett avslut och som ettlöfte om mer musik.