Nog levererar Boråssextetten retrorock på sin albumdebut så det fladdrar i polisongerna, men tyvärr begår jag tjänstefel om jag inte - suck - använder The Soundtrack Of Our Lives som referens. (Ännu en gång. När ska svenska västkustrocken egentligen frigöra sig?) Föga originellt kanhända, men knappast utan charm heller. Sound och framförande är tidsenligt ombonat och flott i ordets bägge bemärkelser; orgelmattor, blås och körer nyttjas med fingertoppskänsla.
Så är det då Klas Bohlins sång. Karaktäristisk, javisst, men med en ansträngd grötighet som jag bara inte kan förlika mig med.
Johan Kronquist