Vokala tripper som fastnar

Musik2005-02-23 00:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

‚hårdrock

CCCC

The Mars Volta: Frances the mute

Universal

Hur greppar man ett nära på åttio minuter långt album där dessutom två av låtarna klockar in på över tretton minuter? Att The Mars Volta får Kent att framstå som ett muntert coverband på en Finlandsfärja visste vi redan. Men med "Frances the mute" trodde nog många att deras nyvunna status som rockbranschens färska kelgrisar skulle innebära att de slipade av de vassa kanterna en aning.

Avigt svårtillgänglig

I stället väljer bandets två huvudansvariga Omar A Rodriguez-Lopez (gitarr) och Cedric Bixler Zavala (sång) att göra musiken än mer svårtillgänglig. Precis som hos Zappa, Stravinsky och Varese dyker det här upp teman som försvinner för att dyka upp i ny skrud någon annanstans. Det är avigt och mångrytmiskt. Egentligen är det bara "The Widow" som man kan kalla en regelrätt låt och som möjligen skulle kunna tillfredsställa skivbolagets hunger efter något radiovänligt.

Ohjälpligt fast

Vackrare sång har jag inte hört på länge. Inledande "Cygnus ... Vismund Cygnus" består av lika delar instrumentala utsvävningar som vokala tripper där Cedric får lufta strupen rejält.

Cedrics ljusa röst är den fästpunkt man behöver för att lyckas ta sig igenom "Frances the mute" och vilja spela den igen. När du väl gjort det sitter du ohjälpligt fast.