pop
CC
Rufus Wainwright: Want two
Geffen
Det vill sig inte. Hur mycket jag än kämpar med Rufus Wainwright och hans skivor så kommer jag inte fram, når inte in till kärnan. Jag uppskattar honom rent intellektuellt, han är ju trots allt en bildskön, homosexuell, nordamerikansk superdandy som skriver låtar lika influerad av Verdi och Tin Pan Alley som Elton John och Tim Buckley. Texterna handlar om allt Wainwright kämpat hårt med: drogerna, kärleken, sexualiteten och döden.
Men hur gärna jag än vill så tröttnar jag efter ett par låtar. Melodierna flyter ut i ingenting och Wainwrights sång går mig på nerverna, inte en vokal är för oansenlig för att han ska försöka tänja den bortom all vett och sans.