Weeping på banan igen

Weeping Willows har en plats i många svenskars hjärtan trots tio år av skiften mellan olika stilar. Det är nog, som de själva påpekar, att skivan blir en tillbakagång till det gamla 50-talssoundet som de hade från början.

Foto: Fotograf saknas!

Musik2007-02-14 00:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
CCC

Weeeping Willows: Fear & love

Grand/Virgin

Weeping Willows har en plats i många svenskars hjärtan trots tio år av skiften mellan olika stilar. Det är nog, som de själva påpekar, att skivan blir en tillbakagång till det gamla 50-talssoundet som de hade från början. Den här skivan känns mognare och mer helgjuten än det som jag tröttnade på under 1990-talet. Det låter äkta. Och kanske är det att ta i, men jag får vibbar från R.E.M.-sångaren Michael Stipe när jag lyssnar på singelspåret, "The Burden" och på "Grains of sand".

Samarbetet med producenten Andy Bell (alltså den Andy Bell som är basist i Oasis och som bor utanför Stockholm) och med Martin Hederos från bland annat The soundtrack of our lives är av godo. Weeping Willows är på banan igen. Låtarna är riktigt romantiska hymner. Naturligtvis är det smörigt. Men sångerna, skrivna av Magnus Carlson tillsammans med bandet, är smöriga på ett välgjort och vackert sätt. Så där så att man kommer undan med det.