Whitesnake firar 30-årsjubileum med en ny skiva och turné med ungefär lika gamla Def Leppard. På det hela taget får jag erkänna att jag är ganska nöjd med "Good to be bad". Visst är det långt ifrån den sugande bluesrock som tidiga Whitesnake hade som adelsmärke, men det är lyckligtvis ungefär lika långt ifrån den själlösa dynga de spelade in under sent åttiotal. Produktionen är maffig och modern, musiken är klassisk husmanshårdrock bestående av hjärta och skrev. Det är nästan lika bra som sångaren David Coverdales samarbete med Led Zeppelin-gitarristen Jimmy Page från 1993.
Tyvärr lider låtarna av den klassiska hårdrocksåtkomman att de maler på i en evighet. Endast ett av elva spår klockar in på under fem minuters speltid.