Ja, egentligen har det inte hänt så mycket sedan 1977 då punken var ny, fräsch och upprorisk.
Just de tre orden går dryga 30 år senare inte längre att använda om den musikstil som Zoo Party spelar. Det är i stället mysigt nostalgiskt och bitvis rätt slätstruket. Jämfört med debutskivan är det lite rappare och snyggare på alla fronter men jag skulle gärna höra mer attack och ilska i Erik Petterssons sångröst. Det blir för power pop-blasé för min smak och då spelar det föga roll hur hårt trummor och gitarr misshandlas, punknerven hamnar aldrig i kläm och framkallar spasmer. Favoritlåtarna heter "The Nevers" och "Raised on Boredom", korta bitar med refränger som hugger tag.