Oktober 2007. Förväntningarna på bandets tredje album är rejält uppskruvade. Ett par timmar innan den ska färdigställas meddelar bandet sitt skivbolag att de inte hinner klart.
Hela fyra år tar det innan Marcus Carlberg och Johan Duncanson anser sig ha uppnått perfektion. Precis som tidigare tar de med lyssnarna på en svävande resa till det sena åttiotalet, en tid då My Bloody Valentines gitarrmattor var den enda inredning en musikentusiasts vardagsrum krävde.
Det är enastående vackert. Det är om möjligt mer professionellt än tidigare. Det är värt varenda sekund av väntan.