Hon håller verkligen i svänget. Träffsäkra refränger är mer regel än undantag.
Stort och ibland med tydliga blinkningar till 60-talet och band som Ronettes eller Shirelles för att i nästa stund ha betydligt tuffare referenser som både stavas rock och ilska.
Hur som helst lyckas hon balansera över alla dessa genregränser och årtionden utan problem.
Jag skulle till och med vilja sträcka mig till att säga att det här är en platta som tar henne vidare ett snäpp. Framför allt känns texterna ett uns snärtigare. Övertygande.