Manus: Neil Simon. Regi: Magnus Jönsson. Producent: Pia O Tember
Medverkande på scen: Anna Hellgren, Magnus Jönsson, Kerstin Brindmark, Annica Nilsson, Erika Milton Rehn, Stefan Lindén, Lotta Willsäter, Elisabeth Péterffy Moberg.
Kulturhuset i Åtvidaberg 31/12. Spelas till och med 29/1.
Relationer är A och O i livet. Men det är inte alltid de fungerar som i den här fartfyllda komedin. Hemma hos frånskilda Ulla träffas väninnorna kring sällskapspelet Trivial Pursuit. Ett slags social syjunta där de kan prata fritt och lufta sina bekymmer med karlar.
I första akten finns inga män på scen. Endast via 80-talstelefonen Diavox gör sig manfolken påminda. Ullas exmake Torsten vill låna pengar och Beas man Sixten gör slut. Humor frodas ofta bra över mörka djup. Ur konflikter och förvirrade tillstånd accelererar förloppen. Tempot blir inte precis lägre av att hysterikan Bea öser på i falsett. Kvinna på gränsen till sammanbrott.
Ännu roligare blir det i andra akten. Ulla och Bea vill träffa nya karlar och två grannar bjuds in. Det är de spanska charmörerna Manolo och Jesus Costazuela. Här tas skådespelarkonsten till nya nivåer. Tempot blir lugnare och utrymme ges åt pauseringar och subtila minspel. Språkliga missförstånd och kulturella kodskillnader drar hem många suveräna poänger. Så himla bra spel och man skrattar gott! Det är inte långt ifrån scenerna med spanske kyparen Manuel i ”Pang i bygget”.
Erika Milton Rehn, som spelar Bea, får verkligen visa vilken allsidig talang hon är och de två gentlemännen Magnus Jönsson och Stefan Lindén är ju helt suveräna i sina tvåspråkiga roller.
Komedin ”Omaka par” av Neil Simon hade premiär år 1965 på Broadway i New York. Och då fanns flera män på scen. En otryckt översättning gjordes av Torsten Ehrenmark för Intiman 1965. Kvinnoversionen, otryckt översättning av Brasse Brännström, Magnus Härenstam, sattes upp 1991 på Helsingborgs stadsteater. Det är den här senare tolkningen som föreställningen i Åtvidaberg bygger på. Tur är det. Ofta mera fyndigt och dråpligt med ombytta roller och omaka sammanhang.
Med tanke på den höga kvaliteten i andra akten hade det inte varit helt fel om den spelstilen hade fått smitta av sig på första akten. Före paus blir det ibland lite skrikigt och högljutt med mycket luftgester. Tack och lov räddas stämningen av ett verbalt träffsäkert manus. Och samtliga skådespelare har ju gjort ett imponerande arbete med att internalisera så långa och stora textpartier till levande scenkonst. Engagemang och energi är på topp.
Teater Traska och Tember produktion är värda allt tänkbart beröm under många år. Jag har haft förmånen att se ett flertal av deras olika föreställningar både sommar och vinter. Enbart på Kulturhuset i Åtvidaberg har ett dussintal nyårsrevyer och farser iscensatts.