Lullaby and the ceasless roar
NonesuchWarner
Jag intervjuade Robert Plant en gång. Nöjdheten i The Golden Gods grågamla ansikte när jag frågade om varför folk snackar så mycket om "Whole lotta love" och så lite om hur mycket Led Zeppelin tänjde, trixade och testade.
Plant har länge grävt i bluesbrunnen, men han vill djupare. Tillsammans med The Sensational Space Shifters närmar han sig ett slags musikens urtillstånd. Det är pop i den mening att låtarna klockar in på mellan knappt tre och drygt fem minuter. I övrigt går musiken bäst att beskriva som en slags helt nutida kultism.
Musikaliska besvärjelser som kränger och slirar, jabbar och stompar, viskar och vrålar. När Robert Plant pratar om skivan namedroppar han såväl Son House som Roni Size och landet Gambia. Det här ska vara en skiva "om att komma hem". Hem är i så fall ett stort steg... vidare... På varje spår: fantastiska melodier, hypnotiska rytmer. (TT)