Pop
Domino
Matthew E Whites andra fullängdare är en bitvis irriterande oförarglig historia. De tio spåren är varsamt insvepta i stråkar, blås och körer som för tankarna till musikaliska eldoradon som New Orleans och Laurel Canyon, och Whites röst blir aldrig starkare än ett dämpat gnolande eller en viskning. Men produktionen är också så polerad och friktionsfri att låtarna då och då hamnar farligt nära ett musikaliskt sammanhang som lämpar sig bättre för lägenhetsvisningar än någonting annat.
Ingenting skaver, ingenting sticker till i öronen, till den grad att när White utbrister ett par "fuck" i "Holy moly" känns det bara hopplöst malplacerat.
Men hos White finns samtidigt en ärlighet och en värme som i slutändan höjer detta album. Och när elementen förenas i återhållsamt mullrande nummer som "Golden robes" eller den försiktiga gospeln "Circle 'round the sun" blir det stundtals riktigt bra. (TT)