Pop
Sony
Med cellon i centrum har Linnea Olsson skapat sin egen nisch. Hon låter unik men ändå välbekant, och det är inte konstigt att hon år uppmärksamhet.
Det ligger nära till hands att jämföra henne med Kate Bush: här har vi ännu en viljestark kvinna som går sin egen väg och smider sin egen popmusik, med annorlunda instrumentering och utan att snegla på vad som förväntas. Hon har till och med spelat med Peter Gabriel, som samarbetade med Kate Bush när de båda var samplingspionjärer i början av 80-talet.
Men mest liknar hon Frida Hyvönen. Det är samma teatraliska uttryck och liknande melodier, om än med en röst som är något nummer mindre, precis som texterna. Och i stället för piano har hon ju sin cello.