Rock
Ögla/Border
Commando M Pigg måste vara ett av rockhistoriens coolaste namn. Trots det föll jag aldrig för det svenska new wave-bandet i början av 80-talet, och att de gör comeback väcker till en början bara en förströdd gäspning.
Men första låten säger precis hur det låter: ”som om det faktiskt är något nytt och stort på gång”.
Eva Sonesson sjunger fantastiskt, basisten Anders Karlsmark är den stabila ryggraden och Peter Puders är en gitarrist med pondus som ändå inte tar över. Commande M Pigg har hittat tillbaka till svärtan och nervigheten från de tidiga åren, men utan den skavande punkiga kantigheten. Det är snyggt och smart och lagom retrorätt.
Jag inser att jag missat något och börjar botanisera bland deras gamla låtar på Spotify. Att de sjöng på svenska i början var en självklarhet, sedan blev det engelska och internationell karriär och utslätning.
Trummisen Svante Fregert skriver texterna, om näthat, tiggare, den snåla samtiden och ja, ni vet alla de där viktiga sakerna. Singeln ”En sån mänska” handlar om mobbning och dubbelmoral utan att gripa tag. Med orden ”När en sån mänska dör kommer orden ut som träck” lyckas han både vara anklagande och lite äcklig.
Det är knepigt med politiska texter. Varför blir det så lätt platta plakat? Varför tycker jag mycket bättre om Kent, när Jocke Berg tar på sig skulden för allt i ”La belle epoque” eller Jonathan Johansson som blandar privat romantik och tragedierna på Medelhavet i sina impressionistiska texter?
Commando M Pigg blir som bäst när Eva Sonesson sjunger om känslor, som i den avslutande titellåten. När de ska säga något viktigt blir de lika duktiga och korrekta som Disneyfiguren de nästan döpt sig efter. Jag vill ha ilska och brinnande passion. Jag vill ha Commando K Anka.