Soul/pop
Sony Music
Den 72-åriga souldrottningen Aretha Franklin är tillbaka. Kvinnan som kan rivstarta och gå från 0 till 100 i en kort frasering. Genom åren har hon skämt bort lyssnarna med sin karaktäristiska intensitet och känsla.
När man tittar lite närmare på hennes liv fick det också lite av en rivstart. Redan som 14-åring blev hon mamma för första gången. Ett par år senare var hon tvåbarnsmor.
Men det hindrade inte den gospelfostrade Aretha att sjunga. Farmor fick i mångt och mycket uppfostra barnen.
Så Aretha har stått i musikens tjänst under en mycket lång tid. Hon blev den första kvinna att bli invald i Rock and Roll Hall of Fame och utsågs till den bästa sångaren någonsin av tidningen Rolling Stones.
På senare år har hon varit svårt sjuk i cancer.
Utifrån det är det minst sagt imponerande att ha så pass mycket energi i rösten. Utan tvekan sjunger Aretha bra, men av naturliga skäl har rösten tappat den yttersta edgen.
Även om souldivan jobbar hårt blir tolkningarna av ett knippe välkända sånger ganska lama. De välansade musikerna skapar en blodfattig botten. Tolkningarna av gamla hits känns mest överflödiga, exempelvis en plastig reggaeversion av Alicia Keys ”No one” och en omotiverat klämkäck jazzvariant av ”Nothing compares 2 U”.
Det mesta hamnar i mellanmjölkland. Med undantag från sköna tolkningar av Adeles hit ”Rolling in to deep” och Gloria Gaynors ”I will survive”, som snyggt går över i Destiny's childs ”Survivor”.
Och det är nog det som gör störst avtryck, att Aretha är en riktig fighter och överlevare.