Rock
Universal
Något borde ju fastna. För här finns välbekanta och välkomna blinkningar till låtar som gjort Markus Krunegård till en av landets frästa popsnidare; melodier, slingor och textrader som liksom inte kan komma någon annanstans ifrån. Men i stället för stämningsfull storslagenhet drar det mer än någonsin åt håll käften-rock, Beach Boys och skeva avgrundsvrål. Bästa låten ”Född långt från USA” hade kunnat bli fantastisk men lider av samma stressepidemi. Epilogen till ”Rastlöst blod” tar vid där fullängdaren slutade, men ökar farten till 190. Märkligt nog samtidigt som den kör på tomgång. Ingenting fastnar och det gör faktiskt inte särskilt mycket.