Hon ändrar inte på sitt vinnande koncept. Örhängen från "Carmen", "Trollflöjten" samt "Porgy and Bess" varvas med mer sällan framförda verk av Rossini och Offenbach.
Var och en för sig är sångerna oklanderligt framförda. Det finns en värme i Malenas röst som jag faller för och hon får svårsjungna passager att framstå som enkla uppvärmningsövningar. Särskilt gillar jag Lèo Delibes "Dome epais", en glimrande duett med Anne Sofie von Otter.
Men ändå. Jag tänder inte till hundra. Det är greatest hits-konceptet som stör mig. Det blir för splittrat i stilar och epoker. Inte så spännande, Malena borde kunna vara djärvare, även på skiva.
Som bonus följer Fredrik Kempes nyskrivna "I det fria", en uppföljare till Malenas Svensktoppshit "Min plats på jorden". Inte min tekopp, men den som älskar låtar typ "Gabriellas sång" kommer att bli nöjd.
Lollo Asplund