Inte hur han själv skulle ha valt att låta om han levt vidare och färdigställt de här sångerna. Troligen är det därför skivan klätts på en så tydligt 80-talsdoftande överrock.
Det är lätt att börja viska saker som spekulation när man hör hur producenterna sneglat mot gamla storsäljare som "Thriller" och "Bad". Men samtidigt går det inte att komma undan att den där överrocken klär sångaren Michael Jackson bra. Hans pojkaktiga stämma känner sig hemma bland smällande beats, plastigt blås och syntsoulballader.
Just balladerna är skivans givna höjdpunkter. Michael Jackson släpper där alla uh- och oh-manér och sjunger starkt från sitt veka hjärta. "Michael" är inget komplett magplask, ingen illa befarad gravplundring, men inte heller något som kommer välta julhandeln.