I PJ Harveys 15-åriga karriär har jag aldrig tidigare hört något så drömlikt och emotionellt.
Det klär henne.
Det är en kärleksförklaring till England, men inte helt utan komplikationer. Den handlar lika mycket om kritiken mot England, en historisk tillbakablick på landets inblandning i Irakkriget och även slaget vid Gallipoli.
Den intensiteten hörs genom varje textrad - varje ord blir lidelsefullt.
Hela "Let England Shake" är en experimentell ljudkavalkad med trumpetfanfarer, handklapp och autoharp.
Man hör bäst PJ Harveys storhet i låten "Written in the Forehead" som är en sampling av reggaelåten "Burn and fire", den är lika orubbligt stilsäker som resten av albumet.
Sofia Thermaenius