För två år sedan höll Andreas Kleerup ett argsint tacktal på Grammisgalan, där han ansåg att innehållet i hans blåsa inte angick svenska narkotikapolisen det minsta.
En drogrehabilitering och ett faderskap senare är han återigen tillbaks i rampljuset, denna gång tillsammans med ett gäng nära bekantskaper - sin armé - som alla är utrustade till tänderna med analoga musikinstrument. Några nya klusterbomber till elektroniska listettor får vi inte denna gång, däremot en samling nostalgisk västkustrock, blygt sneglande på giganter som Neil Young och Todd Rundgren.
Kleerups röst är förvånansvärt stark i sammanhanget och titelspåret "Me and my army" träffar som en kula i hjärtat. Resterande material når inte fullt lika djupt in i kroppen utan är av en mer medelmåttig kaliber.