Hon hamnade lite i skuggan av Duffy, då för två år sedan när debutskivan kom. Det var tider när alla letade efter en ny Amy Winehouse. Duffy sålde hysteriskt och blev kronprinsessa nummer ett. Men Adele fick ett storartat mottagande i USA.
Hon lämnade hemstaden London för att ta emot både priser och jubel. Och när 21 landar på diskarna är det ingen som pratar om varken Duffy eller Amy Winehouse. Adele är Adele. Hon sjunger sin blåögda soul med en pondus som ibland känns helt omöjlig för en 21-årig medelklassengelska.
Hennes röst har styrka och sorg i en perfekt blandning. Ibland önskar man bara att hennes stjärnproducenter hade sagt åt henne att hålla tillbaka lite. För allra bäst är Adele när hon låter oss ana hjärtsorger eller glädje, inte när hon tar i för drottning och fosterland så att vi verkligen ska förstå tyngden i orden.