Vispoesi
Sony
Nej, titeln ljuger inte. Leonard Cohen är tillbaka blott ett halvår efter utgivn ingen av albumet ”Popular poblems”. Nya ”Can’t forget…” består av upptagningar från Cohens konserter på 2010-talet. Cohen har tills dags dato gett ut sex livealbum på bara ett par år – samt lyft fram sina gamla 60- och 70-tals plattor parallellt.
”It’s not dark yet, but it’s getting there”, som hans kollega Bob Dylan har uttryckt saken. Det börjar bli sent i livet. Ja, tänk att det nästan förflutit 50 år sen Cohen debuterade i Julie Felix show med ”Suzanne” och ”Stranger song”. Och att jag från den stunden aldrig slutat lyssna på honom.
Cohen har konsekvent hållit fast vid sin svarta, lakoniska humor. Skivomslaget, där han sitter på scenen framför ett femtiotal kopior av sig själv är i den andan. Det är coolt.
Ingen kan längre påstå att Cohen slarvar med sin egen katalog. Men det senaste souvenir-albumet lämnar mig ganska oberörd. Trots att det är bra låtar: ”I can’t forget” med sin pumpande bas, ”The night comes on” med vibrerande nylonsträngar och ”Field Commander Cohen” med sprakande, spansk luta.
Sången ”La Manic” är skriven av singer/songwritern Georges Dor från Quebec. Trots att jag inte förstår texten känns sången som skivans topp. Två Cohenklassiker ingår också och det är dessa som räddar fyran i betyget. Cohens visa om Jeanne D’Arc på bålet (”Joan of Arc”) med sitt utdragna, prövande slut är en klassiker.
Kvinnostämman på ”Light as a breeze” sjöngs i original på albumet ”The future” av fenomenala Jennifer Warnes. Vilket musikaliskt tomrum hon lämnat efter sig. Come on Jenny! Ge oss ett nytt album under 2016.