Pop
Warner Music
När superproducenten och årets Polarpristagare Max Martin fick uppleva några år utan stora hits i USA, klev två andra svenskar fram och visade att det svenska låtskrivarundret minsann stod på flera ben. Under namnet Bloodshy & Avant skrev och producerade Christian Karlsson och Pontus Winnberg den Grammyvinnande USA-hiten ”Toxic ” till Britney Spears 2003. Det här var när pojkband som Back Street Boys hade formationsdansat sig bort från rampljuset och R&B och neogrunge tagit över amerikanska hitlistor. Max Martins refrängstarka pop hade blivit frånsprungen, men ”Toxic” visade att pop kunde stå sig nog så bra med en nytänkande produktion där hookarna avlöser varandra.
Några år senare skrev Max Martin Katy Perrys ”I kissed a girl”, och en era av Martin-producerade USA-ettor inleddes som fortfarande pågår.
Karlsson och Winnberg fick mer jobb än de mäktade med efter framgångarna med ”Toxic”. De producerade åt Madonna och Jennifer Lopez, men fick ingen hit av samma dignitet. I intervjuer har de berättat att de höll på att gå in i väggen. Sedan 2009 har de inte producerat något under namnet Bloodshy & Avant.
Istället startade de det egna bandet Miike Snow, ihop med den amerikanske låtskrivaren och sångaren Andrew Wyatt. Det första albumet blev en kritikersuccé och singeln ”Animal” det närmaste en hit man kan komma utan att egentligen nå Topp 40 någonstans. Men lämnar man producentuppdrag för några av världens största artister bakom sig, för att lira pop på mellanstora scener, så handlar det rimligtvis bara om en sak: att kärleken till musikskapandet går före framgångsivern.
Miike Snow handlar om studioglädje och på det här tredje albumet lever den och frodas. Organiskt och elektroniskt smälts samman. Det avancerade låter enkelt och det maskinella låter svängigt. Det är musik för den som älskar hits och hookar, men vill ha något mer. Lekfullhet parad med stor musikalitet till exempel. Att ljudbilden kan vara så full av detaljer utan att bli överlastad är ett tecken på det sistnämnda.
Winnberg och Karlsson älskar samplingar och effekter och vrider på reglagen tills originalljuden är bortom igenkänning. Med en annan sångare skulle det kunna låta rätt avstötande, men Andrew Wyatts sångröst har värmen som ger balans. Dessutom har han en grym falsett.
Introt till ”For U”, med Charli XCX på gästvokal, låter till en början som en ljudfil som hakat upp sig, men precis när det börjar bli olidligt förvandlas den ettriga slingan till en smittande rytm. Det är detaljer att imponeras av, men låtarna jag återvänder till är ändå de melodidrivna – som strålande singlarna "Genghis Khan" och "Heart is full".