Blood Stone stoltserar med en stark story där agent 007 James Bond jagar en storskurk som försöker tillverka kemiska massförstörelsevapen. Skådespelarinsatserna med Daniel Craig som Bond, Judi Dench som M och den brittiska popsångerskan Joss Stone som Bondbrud är det verkligen inget fel på. Miljöerna är även dom varierande och spelet utspelar sig på många platser runt om på vårt jordklot, däribland Istanbul, Sibirien och Bangkok.
Spelet börjar dock riktigt inspirerande. Under spelets introdel hinner man med såväl en båtjakt som en biljakt och en hel del skjutande. Därefter går dock spelet lite i stå. Trots de varierande miljöerna känns nämligen Blood Stone snabbt ganska enformigt. Merparten av spelandet sker i form av en tredjepersons skjutare. Det är viktigt att gömma sig bakom hinder. Därför har spelutvecklarna försett banorna med onaturligt många midjehöga väggar och pelare bakom vilka man behändigt kan gömma sig. Sedan är det bara att sticka fram näsan och knäppa fiende efter fiende.
Spelet innehåller en mycket intressant funktion som heter ”focus aim”. Det är, precis som det låter, ett hjälpmedel att fokusera siktet med. Har man den speciella mätaren fylld är det bara att trycka på LB-knappen så fokuseras siktet helt automatiskt på en lämplig fiende. Sen är det bara att trycka på avtryckaren och man har garanterat en fiende mindre. Upp till tre ”focus aim” kan användas i rad, vilket innebär att tre fiender snabbt kan elimineras.
”Focus aim”-mätaren fylls på genom att man går i närstrid och utför en takedown. Att smyga på en fiende är ofta inget problem och när man närmat sig fienden är det bara att trycka på en knapp så elimineras denna med en snygg manöver. Här krävs alltså inga långa, invecklade knappkombinationer. Problemet med ”focus aim” är dock att man egentligen inte behöver använda sig av den. I princip kan man eliminera alla fiender på säkert skjutavstånd och det krävs inte att man smyger sig på fienden. Jag använde dock ”focus aim” en hel del eftersom det gav variation åt spelandet och då funktionen är så pass läcker.
Bond har en smartphone där man skannar av omgivningarna och den visar fiender, objekt man kan skjuta på (exempelvis tunnor med explosivt innehåll), samlarföremål och inte minst vart man ska gå härnäst. Denna smartphonefunktion är dock riktigt irriterande, mest beroende på att omgivningarna då blir suddiga och då den ofta inte behöver användas. Banorna är helt enkelt så pass linjära och utsnitslade att det inte är något problem att hitta. Att man missar att skanna någon hårddisk gör heller inget eftersom de meddelanden man får på detta vis inte är speciellt intressanta.
Några av banorna är racingbanor. Jag såg verkligen fram emot dessa i början av spelet. Detta då spelets utvecklare, Bizarre Creations, är kända för sina eminenta racingspel i Project Gotham Racing-serien. Tyvärr blev racingen något av en besvikelse. Det känns som om det är viktigare att ha ett bra minne så man kan memorisera banorna än att man ska vara duktig racingförare. Det gäller att undvika diverse hinder på banorna. Det händer mycket och tempot är riktigt högt. Därför blir det en hel del trial-and-error där man kör banan flera gånger och memoriserar varje hinder på vägen.
Hur ska jag då sammanfatta mitt intryck av Blood Stone? Jo, spelet är ganska enformigt med bland annat smådumma fiender och trist racing. Det hjälper inte att skådespelarinsatserna är på topp och att spelet utspelar sig på en mängd platser. Spelet är helt enkelt medelmåttigt och får bara godkänt i betyg.