Bionic Commando (Playstation 3)
Capcom har tagit hjälp av den svenska spelutvecklaren Grin med utvecklingen av spelet.
Ascension City har slagits i spillror av en enorm explosion som efterlämnat sig ruiner och radioaktivt stoff. Staden är öde förutom på terroristgruppen BioReign. Soldaten Nathan Spencers tillvaro har under de senaste åren varit allt annat än munter. Han har suttit i en dödscell i väntan på avrättning. Nu får han dock en ny chans att klara sig med livet i behåll om han lyckas slå ut BioReign.
Spencer är ingen vanlig soldat utan hans vänstra arm har bytts ut mot en kraftfull vajerförsedd arm med vilken han kan svinga sig igenom Ascension City likt Spiderman. Armen är riktigt tung och kan användas till mycket mer än att bara svinga sig fram mellan lyktstolpar och skyskrapor.
I början av spelet finns en lektion i hur man hanterar den ganska komplexa armen. Här får man en inblick i samtliga manövrer, även de som inte blir tillgängliga förrän senare i spelet vilket är kul. Då kontrollen till en början kan kännas komplex är det bra att veta att man under varje laddning av nya avsnitt av spelet får en möjlighet att briefa kontrollens knappar.
Armen är som sagt spelets hjärta. Man får dock även tillgång till diverse vapen, men ammunitionen är starkt begränsad så det är av vikt att även använda armen som vapen. Med den kan man greppa tag i olika saker, svinga sig uppför skyskraporna, mellan lyktstolpar, gatuskyltar med mera. Till en början var det ganska frustrerande att svinga sig fram. Detta då tajmingen är mycket viktig så att man inte hoppar rakt upp i luften istället för framåt eller hoppar för långt. Det finns alltså en viss inlärningskurva. Detta i kombination med att det är glest mellan sparpunkterna gör att man tvingas spela om vissa avsnitt flera gånger. Det är säkert därför som den första delen av spelet är relativt tamt, men det tar sig efterhand.
Man kan även greppa tag i olika föremål. Det är mycket användbart. Man kan till exempel greppa en sten, en fiende, eller varför inte en bil och slänga iväg den på fienden. Mycket effektivt! Precis som med ammunitionen finns det ibland bara ett begränsat antal föremål att kasta, så det gäller att sikta ordentligt.
Ni som gillar bosstrider kommer kanske att bli lite besvikna då det bara finns tre bossar. Den första dyker inte upp förrän man nästan är halvvägs in i spelet. En annan sak som man kan bli besviken på är det linjära upplägget längs snitslade vägar med osynliga, men dödliga väggar. Kommer man utanför banan ökar radioaktiviteten och om man inte snabbt tar sig tillbaka dör man.
Jag gillar Bionic Commando. Grin har gjort ett utmärkt jobb. Att kasta sig utför en skyskrapa och susa nedåt mot en till synes säker död för att i sista stund gripa tag i reklamskylt och sedan svinga sig vidare till nästa skyskrapa är en riktigt skön känsla. Att lära sig hantera armen är a och o för att klara sig igenom spelet. Bionic Commando är inget lättillgängligt spel utan spelet erbjuder en utmaning.
Betyg: 7/10
Mats Ernofsson