Skräck
Utvecklare: Tange Gameworks
Plattform: PC, Playstation 3, Playstation 4, Xbox 360, Xbox One
Åldersgräns: 18 år
Skräckmästaren Shinji Mikami återvänder till genren han en gång uppfann. Och gör det med bravur.
“The evil within” är ett väldigt märkligt spel. Det är ett skräckäventyr där regisören Shinji Mikami författar ett långt kärleksbrev till sig själv. Eller egentligen till genren han var med och grundade i och med att det första “Resident evil” släpptes till Playstation 1996. Mikami lämnade visserligen serien efter att ha regisserat dess fjärde del men hela “The evil within” känns likväl som en bärgad relik från en svunnen tid.
Där moderna skräckspel som “Amnesia” och “Outlast” låter spelaren springa omkring försvarlösa ger Mikami dig istället förmågan att slåss tillbaka. Huvudpersonen Sebastian Castellanos brukar både stora och små vapen men det till trots är skräcken alltid närvarande.
Systemet är tajt men öppet designat med en kombination av smygande och action där det handlar om att hushålla med resurser och övervinna till synes omöjliga odds. Historien är inte fullt lika duktig på att leverera kusligheterna utan haltar betänkligt i leveransen. En mer mångdimensionell karaktär än den platte Sebastian Castellanos hade inte heller skadat.
Det största tillkortakommande i “The evil whitin” kommer däremot i form av att utgivaren Bethesda tycks ha budgeterat titeln med ena armbågen. Det dräller av grafiska och tekniska problem som ofta stör upplevelsen. Saker poppar in oregelbundet och bilduppdateringen är ofta alldeles för låg. Det är synd för den genomtänkta våldsestetiken av taggtråd och kroppsvätskor är faktiskt spännande.
På många sätt känns “The evil within” som ett mysigt spökhus som inte skäms för att använda klassiska, rent av nostalgiska element som mentalsjukhus och onda slott eftersom det också för in massa nytt i mixen. En hel del inspiration tycks även hämtats från Saw-filmerna vars enfaldiga våldsfantasier här gjorts om till något betydligt smartare.
Märk väl dock att spelets smått barnsliga vurmande för groteskheter kanske inte är till för alla. En del oro väcker också det faktum att en så duktig designer som Shinji Mikami nu gjort i princip samma spel tre gånger. Å andra sidan är det svårt att klaga när resultatet är så här bra.