Det är väldigt skönt att slippa bli röstad på

Det började i ”Idol”. En glad skåning i snedbena och halsduk ställde sig framför juryn och sjöng om att vara sann mot sig själv. Hans version av Jesse J:s ”Who you are” fick juryn att baxna. Sedan dess har tävlingssångandet varit hans främsta levebröd, och jakten på att hitta sig själv som artist den främsta drivkraften.

Tills nu. I och med Melodifestivalvinsten i mars, där Robin Stjernberg på ren vilja blev den första artist att via Andra chansen sjunga sig till seger, anser han sig ha hittat sin plats på scenen. Och i sommar turnerar han landet runt utan att behöva jaga tittarröster och juryutlåtanden.

– Det är fantastiskt. Det är väldigt skönt att slippa bli röstad på. Det roligaste är att komma ut och spela för människor, det är därför jag gör allt det här, säger han.
Men du kan väl inte vara helt emot tävlandet med tanke på din karriär hittills?
– Jag tycker att det är kul. Men det är svårt att tävla i musik, så jag har mest gått in för att visa upp mig som artist. Själva tävlingsmomentet skulle jag gärna hoppa över.

Är det skönt att slippa vara beroende av tre minuters topprestation?
– Jag gör alltid mitt bästa, på så sätt är det inget annorlunda. Mello är en sjukt bra möjlighet att göra ett snyggt nummer och att förhöja sig själv. Och Mello är starten på min karriär och den jag har allt att tacka.
Fast du kom ju tvåa i ”Idol”...
– ”Idol” startade upp det hela, men i Mello gjorde jag en egen låt. I ”Idol” var jag osäker på om jag skulle vara artist över huvud taget, det var stor skillnad.
Just Robin Stjernbergs eventuella otydlighet delade ”Idol”-juryn hösten 2011. Anders Bagge öste beröm, och ville skicka Robin till Amerika direkt. Alexander Bard gick hårt åt ”den gråa musen” för hans opersonliga uttryck.
Robin Stjernberg håller till viss del med om kritken.
– Jag var otydlig, men hittade mig själv tack vare ”Idol”. Efteråt visste jag vad jag ville göra.

Vem är du då som artist?
– Jag vill vara en som skriver egna låtar, och så vill jag beröra. Jag vill underhålla utan att dansa och springa runt som en tok. Jag vill lämna utrymme för musiken, för sköna harmoniseringar och annat lir. Och få fram ett budskap, vara en artist som är på riktigt och inte spelar en roll.
En del av den riktige Robin Stjernberg är det meningen att folket ska få känna på debutalbumet ”Pieces” som släpptes i slutet på juni.
– Ja, det är mitt tredje debutalbum, säger han och skrattar.
Ja, du släppte ju ett album med ”Idol”-låtarna. Vad har du mer gjort?
– Ett med ett pojkband jag var med i. Kolla inte upp det på Spotify! Detta är ju debuten. Detta är jag som soloartist som sjunger mina egna låtar.
I ”Idol” var det covers som gällde, men i Melodifestivalen gjorde han sin egen låt, skriven ihop med Linnéa Deb, Joy Deb och Joakim Harestad Haukaas. Inför ”Pieces” gjorde han en deal med skivbolaget: målet var att han skulle skriva låtarna själv, men om det dök upp någon låt som var bättre än hans egna skulle de tas in. Resultatet blev ett album med bara

Stjernberg-kompositioner.
Robin Stjernberg har skrivit låtar länge. Och återkommer ständigt till att han faktiskt gör sin egen musik.
– Det är viktigt. Men inte det viktigaste – det viktigaste är att jag står för låtarna. Om jag gör det är det mina låtar även om jag inte skrivit dem, säger han.

Läs ännu mer i Correns bilaga "Just nu"