"Kom in och stäng dörren"
Garden, Linköpings konsert & kongress
11 februari
Musikalisk stand-up, må bra show, jovialisk, folkhemsgemyt, populär och allmänt trivsam. En vanlig gråtrist torsdagskväll i Linköping drar en komiker utsålt i Garden. Närmare 700 personer kom för att se och lyssna på Anders Jansson – en skåning med otacksamt artistnamn men känd från tv. Det räcker långt, ända till sista stolsraden.
Ensam på scen med minimal rekvisita serverar han egenhumor under en och halv timme. En hel del personligt men också lite allmängiltigt om människors och djurs bisarra beteenden. Mycket ljud och ljus. Skratt och applåder. Bra publikkontakt och förmåga till improvisationer. Rytmisk dans men mera sällan verkligt riskabel dans på slak lina. Någon vildsint och galen äventyrare på scen är inte Anders Jansson men ändå tillräckligt tokigt fantasifull för att vara en bra liveartist, helt klart.
Som 48-åring mitt i livet drar han folk både i sin egen ålder samt uppåt och neråt i åldrarna. Med friskt understöd av musikklipp från de senaste decennierna skapar han tempo och igenkänning. Han kan sin musikhistoria och berättar också han spelat med i olika band – men inte som cool gitarrist eller trummis. Jansson spelade icke-cool, dissad keyboardartist, lågrankad armsynthare. Kul att han driver prestigelöst med sig själv.
Som mångsidig komiker är han en överraskande träffsäker härmapa. Jisses, vad kul när han härmar Carl Bildts slafsiga dansstil på Nobelfesten, dialogen med sin mörkrädda hund, arroganta katter, olika gångstilar på stan med mera. Det är fart och driv i både snack och rörelsekonst. Anders Jansson är säker på scen och ger full valuta åt sin uppskattande publik. En folkkär artist med rondör i rutig skjorta och jeans som alla verkar gilla. En rytmiskt gungande och pulserande scenshow som dröjer sig länge kvar i minnet.