Manus: Lanfors Wilson
Medverkande: Andrea Geurtsen och Mats Tielman Lindberg
Producent: Teater C, Uppsala
Karil
31 augusti
Höstpremiären på Sagateatern verkar efterlängtad. Det var i stort sett fullsatt i går kväll. Vi fick uppleva två skickliga skådespelare i en romantisk scenografi. Tiden är 1944 i Missouri vid stranden av en flod. Matt och Sally möts igen en kväll vid ett båthus som liknar en paviljong som sett bättre dagar. Syrsorna spelar och på avstånd hörs jazzmusik från dansbanan. Ett sammanhang som gjort för kärlek.
I stället uppstår ett bitvis grälsjukt käbblande under 97 minuter. Bra spel men pratsjukt manus. Ett intensivt och slingrande snackande som ibland kan påminna om Woody Allen. Fast egentligen är ju Matt kär i Sally och vill ha henne. Han har skrivit brev hela vintern till henne och nu kört bil 30 mil för att få träffa sin käresta. Under kvällen uppenbaras deras olika livshistorier som hinder.
Pjäsen skrev 1979 av amerikanen Lanford Wilson. Först gick den upp Off-Broadway, sedan belönades den med Pulitzerpriset för drama 1980. Visst, det är en delvis originell och ovanlig skildring av ett omaka kärlekspar som har svårt att nå varandra. Hon är frustrerad av tidigare erfarenheter och han en överintelligent, nördig och snacksalig typ, knappast en förförisk kavaljer. Men han har egenskapen uthållighet och målinriktning.
Mycket av gestaltningen drunknar dock i ordforsarna, trots att skådepelarna behärskar sina rollspel till fullo med högt tempo och stilistisk pregnans. Men det är precis som man tänker ibland om vissa amerikanska romaner och filmer. För ordrikt och mastigt. Too much talking.