Salvedalsteatern
Manus och regi: Carina Evertsson
Medverkande: Elin Ristenstrand, Marie Sjöberg, Reine Carlsson, Göran Göransson, Britta Augander, Anna Beck-Friis Förander, Lisa Thelin, Jörgen Moberg, Elisabet Péterfly Moberg, Bo Ristenstrand, Siv-Britt Hydén, Hanna Rahm, Åke Sundberg, Roy Andersson, Nicklas Sundström, Christina Ottosson, Magnus Andersson, Elin Wallentinsson, Nathalie Dalberg, Mikael Urberg m fl.
4 augusti
Historieintresset är stort och ett brett upplagt bygdespel utanför Borkhult har nu tagit plats. Premiärkvällen i torsdags bjöd på suveränt väder. Hembygdsgårdens sluttande backplan mot skogen är utmärkt som scen. Kvällssolens långa skuggor gav accent åt dramats mörkare sidor. Men det fanns också utrymme för glipor av humor, inte minst när den östgötska folkdialekten breddes på tjockt med förstärkta tonfall.
Skildringen av den föräldralösa fattigflickan Virvla Morsdotter är inflätad i en större berättelse om folks levnadsvillkor vid mitten av 1800-talet på den svenska landsbygden. Livet var hårt och orättvist. Skillnaderna mellan rik och fattig var påfallande. Detta stora grepp ger pjäsen tyngd och märg. Hela uppsättningen är ambitiöst upplagd och engagerar en stor del av traktens folk. Ett bygdespel som egentligen bygger på 1970-talets idé om att ”gräva där du står”.
Speltiden på över två timmer samt kaffepaus med hembakat bröd tar hela kvällen i anspråk. Och det är ju också meningen att man ska umgås och träffas. Men samtidigt kan man göra reflektionen att några mindre scener hade kunnat strykas ner. Det blir många sidoskott och man vill berätta allt. Nu var det ju premiär och spelet kommer säkert att få en större täthet och timing vart efter. Trots några repliksnubbel så kunde alla sina roller överraskande bra. Engagemanget är inte att ta miste på, rent av lidelsefullt ibland. Däremot är det alltid svårt med vissa känslosamma inslag, som lätt slår över i sentiment och det salvelsefulla. Man undrar förresten om ordet ”salvelsefullt” har med Salvedal att göra?
Men överlag höll sig speltonen på ett kraftfullt och utåtagerande slag. Det är ju drama, gud bevars, expressivt och förbannat ibland, vilket är bra. Eländes elände och djävlar anamma, även bland kvinnfolken som ofta agerar träffsäkert och karaktärsfullt. Vissa mansroller kan däremot vara för veka och vankelmodiga, något man ofta ser i amatörteatersammanhang. Råder det brist på manliga kandidater för rollerna? Kvinnorna spelar ofta bättre och säkrare med övertygelse i sådana här sammanhang.
Som helhet är iscensättningen av dramat ”Där bakom kröken” en mycket ambitiös och imponerande storsatsning som förtjänar beröm. Man kan förundras över hur mycket energi och tid folk lägger ner. I Östergötland spelas varje sommar närmare 20-talet olika föreställningar med bygdespel, folklustspel, farser och klassiska pjäser. Sommarutbudet i olika väderstreck är fylligt och generöst.