Föreställningar ges dagtid till 9 juli
Den klassiska berättelsen om Robin Hood återskapas i den mycket lämpliga gårdsmiljön bakom Handelsboden i Gamla Linköping. Timrade hus med loftgångar. Barnen springer inte bara snabbt och flinkt upp på scenen utan också runt omkring publiken. De kommer in från olika håll och ut åt andra håll, vilket i sig skapar påhittiga spänningsmoment. Mer än ett dussin olika scenväxlingar skapar dynamik. Det är mycket spring i benen.
Spellusten är inte att ta miste på. Replikerna sitter bra likväl som sångnumren. Kända melodier som ”Korvgubbens boggievals”, ”Blinka lilla”, ”Idas visa” har försetts med nya texter som klingar fint i Sherwoodskogen. Och barnen strålar i den där speciella kombinationen av charmig blygsel och dristigt scenmod. Lite kaxighet är alltid bra on stage.
Med hjälp av Lille John tar Robin från sheriffens tunga kassakista för att ge åt de fattiga. Och Marion och Robin får förstås varandra på slutet. Hela föreställningen tar bara 20 minuter. Jag hörde en kille i publiken som tyckte att det gärna kunnat hålla på längre, vilket är ett särskilt gott betyg när man går på teater.
Barnteater kanske vi lika gärna förknippar med vuxna som spelar för barn. Men här spelar barnen själva. Alla nio medverkande är i åldern 11–14 år. De lär sig hantverket via kurser på Teaterns Hus.
Teaterpedagogen Christine Eddeborn leder arbetet med barnsembler och berättar att ifjol spelades ”Snövit” och året innan ”Tant Grön, tant Brun och tant Gredelin”.