Av: Kristina Lugn
Regi: Per-Johan Persson
I rollerna: Liselott Lindeborg och Kyri Sjöman
Sagateatern i Linköping 6–20 feb
Två mogna damer möts på en turistort vid Gardasjön. Den ena är rundhyllt och varm, den andra bitsk och tvär. Samtalet blir mer och mer absurt. Till slut vet man inte vem som är vem. Är det en och samma person i två uppenbarelser? Ibland verkar det som om den ena är dotter till den andra. Eller är båda gifta med samme Herman? Egentligen spelar det ingen roll.
Kristina Lugn förnekar sig inte. Hennes poetiska bilder är enastående djärva och konkreta, fyllda av oväntade ordkombinationer. Som språk på en teaterscen fungerar hennes konst särdeles genialt. Hennes koncentrerade kortpjäs ”Idlaflickorna” hade urpremiär på Dramaten 1993 med Sif Ruud och Birgitta Valberg. Nu kan vi se Östgötaterns version som den första i en miniserie om tre olika kammarspel under våren.
Valet av de omaka skådespelarna Kyri Sjöman och Liselott Lindeborg är mycket välfunnet. Kyri får spela ”bad guy” i svarta Bruno K-glasögon och Lindeborg ”den vanliga”, artiga frun. Försök till inledande kontaktprat punkteras mördande av helt vansinniga svar från den andra. Regi och spel på scen är utomordentligt bra och exakt, allt gestaltat med timing, återhållen energi och balans i varje enskild gest, tonfall och hållning. Ibland sker det nästan omärkligt minimalistiskt, men upplevs som särskilt självklart och naturligt, trots de orimliga vändningar som tar plats.
Kort sagt, det här är bra existentiell teater med kongenial sammanflätning av manus och rollgestaltning. Svart humor över mörka djup, skickligt iscensatta av två veteraner på scen som behärskar sina verktyg till fullo.