Det var på något sätt upplagt för att bli en succéavslutning. Artisterna var på förhand starka, vädret var som bäst denna dag och publiken fyllde slottsruinen så gott den kunde. Revansch skulle utkrävas för regniga dag ett och kyliga dag två.
Och vilken revansch det blev. Medan solen sakta gick ner över ruinens kant svepte Åsa Jinder först in publiken i ett närmast magiskt lugn. Fattas annars med låtar som "Så skimrande var aldrig havet". Och ingen kan väl hantera sång och nyckelharpa så väl som Åsa Jinder.
Från det där lugnet hände sedan något. Kamerorna åkte fram i ruinen, spänningen steg. Lars Demian var efterlängtad. Hans medmusiker David Tallroth också, denna multiinstrumentalist som förgyller Demians texter och närmast elektriska scennärvaro. Energin var total. En Demian i toppform.
En artists mardrömCajsaStina Åkerström var näst ut. Men hon förpassas denna kväll till blott en parentes. Inklämd mellan Lars Demian och den kraftfulle Tommy Nilsson lämnar hon knappt något avtryck, vilket måste vara en artists mardröm. Färglöst och rätt tråkigt. Man kan ändå inte ta ifrån henne att hon ändå står för en av kvällens höjdpunkter med sitt extranummer - mästerverket "Jag ger dig min morgon", skriven av hennes far Fred Åkerström.
Sedan följde alltså Tommy Nilsson, som inledde med "Öppna din dörr" följt av "Dina färger var blå". Upplagt för allsång förstås. Publiken njöt alltmedan klockan blev över midnatt.
6,5 timmarAvslutade gjorde Carl-Johan Vallgren, Linköpingssonen som blandar vistexter med rockmusik. Ett fyramannaband ackompanjerade romanförfattaren och sångaren Vallgren. De fortsatte sedan långt, långt in i lördagsnatten och publiken kunde inte vara annat än nöjd efter sex och en halv timmes musikunderhållning. (VT)
FILIP JOHANSSON