Toni Holgersson spåddes en lysande framtid efter succéalbumet "Blå andetag" (1993). I stället gick han in i missbruk och försvann från strålkastarljuset. För fem år sen dök han upp igen, bland annat på visfestivalen i Västervik, bara för att strax därpå åter försvinna.
De nya sångerna sjungs av en märkt man, som har rest sig på nio. Men det är rakt berättat, här finns ingen självömkan. Titelsången är bland det mest gripande jag hört på skiva i år. Andra spår, som "Valentine" är mer radiovänliga. Sångrösten är märkligt oanfrätt av det tuffa liv han levt.
Tonis son Dante Kinnunen har producerat. Det är lika avskalat som snyggt instrumenterat. Spåren får tydlig karaktär efter hand. Hade melodierna varit lika bra som allt annat på detta album hade betyget blivit högre.