Solen rodnar i sydväst
se dig om, du jordens gäst
invid almen som till sist
börjat falla kvist för kvist
Döden, utsattheten och tvivlet har funnit med Ola Magnell ända från början. Men har aldrig varit tydligare uttalat än här. "Aftonpsalm" som citeras härovan, kan läsas både som en postum hyllning till musikerkollegan Thomas Almqvist och en tröstesång för alla oss som vandrar på jorden ett tag till. Den blir en klassiker i kyrkorna, jag lovar!
Kanske är det tvivlet - kombinerat med galghumorn - som gör att Magnells låtar har åldrats bättre än generationskamraternas. Han är en rimsmed av yppersta märke, vår absolut främste Dylan-översättare och en tidsspegel i en och samma person.
Jag noterar att Dylan finns i bakgrunden i det skräpiga lo-fi-kompet, att Tom Waits fortfarande inspirerar, att låten "Solveig" är lika glad som Lennons "Oh Yoko" - och att yngre själsfränder som Nina Ramsby, Elin Ruth Sigvardsson och Lars Winnerbäck gästar på skivan.
En urstark comeback. Det kanske jag påstått om varje nytt album med Magnell sen 1985. Men det är inte mindre sant för det.