Översättning: Örjan Sjögren
Bokförlaget Tranan
Clarice Lispector (1920-1977), fick aldrig se "Blåsa liv" i tryck. De fragmentariska anteckningarna som utgör hennes allra sista roman sammanfogades till en helhet och publicerades av den nära vännen Olga Borelli 1978, ett år efter Lispectors död.
Under det senaste decenniet har bokförlaget Tranan gjort brasilianska Clarice Lispector, som i dag anses vara ett av 1900-talets verkligt betydande författarskap i hela världslitteraturen, tillgänglig på svenska. Succéromanen "Stjärnans ögonblick" (1977) blev Tranans första översättning 2001, en roman som Lispector skrev samtidigt som "Blåsa liv".
En likhet mellan dessa romaner är det konstruerade manliga berättarperspektivet, som i båda berättelserna skapar en kvinnlig fiktiv karaktär. Det är således en fiktiv manlig berättarröst som styr handlingen i de båda romanerna, ett metafiktivt berättargrepp som ifrågasätter relationen mellan författare, läsare och text. Men "Stjärnans ögonblick" är en realistisk roman såtillvida att den beskriver hur samhällets yttre komplexa struktur avgör människors olika livsvillkor, medan "Blåsa liv" snarare är en roman som förflyttar läsaren till ett inre universum. Handling, dramaturgi, karaktärsutveckling och miljöbeskrivningar som vanligtvis kännetecknar romanformen har helt skalats bort till förmån för något helt annat.
"Blåsa liv" har beskrivits som Lispectors definitiva roman, kanske för att hon i den når sin klimax i det minutiöst och outtröttliga sökandet efter ”det”, sökandet efter en omöjlig sanning bortom språket som är centralt i flera av hennes verk. I "Blåsa liv" kommer läsaren i närkontakt med det mänskliga medvetandet, oundvikligen dominerat av språkets komplexa strukturer, genom den inre dialog som den smått parodiske författaren för med sin fiktiva skapelse, Lispectors alter ego Angela Pralini. Båda är lika besatta av ögonblicket och evigheten, av språket och tystnaden, av kroppen och själen, ämnen som Lispector avverkar med en kompakt prosa som med sin poetiska sprängkraft är intensivt laddad.
Bakom de nätta rosa bokpärmarna döljer sig ett mastigt och outgrundligt innehåll som snarare liknar dikt och dröm än en roman, som snarare tecknar ett gränsland till galenskap och absurditet, ett gränsland till ett pulserande intensivt liv. "Blåsa liv" är en roman som kanske bäst förstås intuitivt, eller inte alls. Denna ”roman av spillror” är egentligen så fulländad den kan bli – lika obegriplig eller begriplig som livet självt.