Eiríkur Örn Norðdahl: Gift för nybörjare

Som modernt, postmodernt, språkligt och metalitterärt kitt är traditionen uppenbarligen unikt obruten. Förser även den säreget kärva humorn i Norðdahls andra roman, "Gift för nybörjare" i Anna Gunnarsdotter Grönbergs översättning, med kallpressad olja av bästa tidlösa märke.

Halldór och Dísa är inte ihop, men bor ihop; efter ett slags komplicerat planhushållningssystem som på ytan upprätthåller ordningen. I en tillvaro som annars präglas av slumpmässiga sammanträffanden, ständig rörelse, attityder, kändissjuka, paradoxer, ironi, obeslutsamhet och andra samtida "åkommor".

Ja, och så Kafka, förstås. Inte för att han nämns, men nog sitter han där, på ett eller annat kafé. Han och Snorre Sturlasson, Søren Kierkegaard, van Gogh, Baudelaire och andra begåvade ättlingar från tid till annan. Och snickrar, i undertexten, på något som gör livet uthärdligt.

Kärlek kanske.

I all fall något som stavas "Trots allt". Mot en flytande värdeskala bestående av "variabler och trakasserier" där husen är "trötta, trottoarerna översköljda av hopplöshet", irrandet självgenererande, sammanhangen frånvarande och tomrummen gapande.

Okej, man kan ta gift och sunka ner sig. Göra som Halldór: mosa i sig hallucinations- och kräkframkallande växtdelar från en sommarcypress i kruka. Eller som Dísa, vars lilla dotter nyligen omkommit i en bilolycka: inleda ett våldsamt förhållande med en manlig genusvetenskapare med kastrationsångest.

Att uppsöka andra medvetandenivåer är en möjlighet. Att dra sig undan, göra sig osynlig är en annan. Medan man envist försöker tända den generationscigarett man inte längre bär med sig. Eller så har man lösningen precis om hörnet. Trots allt. Vilken den nu kan sägas bestå av, i denna melankoliskt absurda roman med raw food mellan raderna.