För unga Sofi har hoppat på en arbetsmarknadsåtgärd på som extrahjälp hos en barnfamilj på deras bondgård någonstans ute på landet i Västergötland. Där finner hon sig med tidens gång bli tillsvidareanställd och få arbetsuppgifter som växer till bokstavligen allting: Passa barn, plöja med traktor, resa staket, baka, plantera vitlök, slakta djur, sköta årsbokslut, stryka kläder...
Kluven huvudkaraktär
Sofi är kluven, gillar delar av sin arbetstyngda tillvaro, känner sig utnyttjad och börjar med tiden längta bort till något annat, vagt vad egentligen...
När familjen erbjuder henne en bostad i ett torp alldeles i grannskapet förstår hon direkt vad det kommer att innebära med ännu mer arbete och tillgänglighet. Men eftersom saker verkar hända i Sofis liv utan att hon har så mycket att säga om det, blir det så att hon flyttar dit. På liknande sätt flyttar någon slags pojkvän med holländskt ursprung in, verkar kanske vara en biljett bort för Sofi men blir aldrig det.
Sparsmakad stil
Mer än så är det svårt att säga utan att beskriva hela "Åsen":s handling. Men nog kan man göra det lättare för sig med sin första roman än att försöka fånga något så svårt som Sofis känsla av att leva ett liv, längta bort till ett annat, men inte riktigt ha kraft eller förmåga att komma loss. En berättelse som så att säga inte leder någonstans, som egentligen är ett stort nu, och Katarina Fägerskiöld klarar det bra. Jag gillar det här, hennes chosefria och sparsmakade stil och kärnfullt återgivna karaktärer gör det till en klart läsvärd första bok.