Forum förlag
”Ibland kommer undergången i den ljuvaste skepnad.”
Så beskriver Johan Kinde den förälskelse som ska tippa hans liv över ända, kväva hans livslust och blottlägga avgrunden. Samma ord kan lika gärna beskriva hans nya roman, för den är en lustfylld nedstigning i helvetet, ledsagad av en utsökt välformulerad ciceron.
Han sitter ensam i sin lägenhet i Stockholm. Vin och cigaretter är hans enda sällskap. På bordet framför sig radar han upp alla sina sömntabletter i den ordning han planerat att ta dem. I sitt minne radar han upp alla kvinnor han förfört och älskat med.
Alla nätter i extas ligger bakom honom nu, allt sökande efter ögonblickets spänning och begärets dunkla mål är förbi. Han ser hur han liknar sin egen far, mannen vars entusiastiska projekt bara var luftslott och vars svarta svackor bara blev djupare med åren. Fadern var manodepressiv, Johan Kinde är bipolär. Bara namnet på sjukdomen har förändrats, förbannelsen är densamma.
”Passera denna natt” är alltså ett slags självbiografi. Under en svår natt av själsnöd och självförakt blickar Johan Kinde tillbaka på sin sista kärleksaffär, sin uppväxt, sin karriär som sångare och en oändlig rad erotiska eskapader.
Det är skamlöst underhållande, även när det är som sorgligast. Till exempel när Kinde avslöjar hur han vill bli begravd: hans aska ska blandas ut med kokain som sedan delas ut bland franska fotomodeller.
Att Johan Kinde hade god hand med orden och en fäbless för glamour framgick redan när han debuterade som brådmogen 17-årig sångare i Lustans Lakejer. Lika uppenbart är det att han nu njuter av att berätta om den tiden och alla år som depraverad dandy.
Vissa detaljer är så bra att man undrar om det är sanning eller en sinnrik konstruktion. Som skildringen av vännen Jean, Kindes motsats i allt.
Medan Kinde är ateist och pessimist är Jean troende och optimist. Medan Kindes fysik är i topptrim trots alla långa, våta nätter är Jean i ständigt behov av dialys. Och samma natt som Johan Kinde planerar att ta sitt liv försöker Jean rädda sitt liv med en transplantation.
Jean och Johan är närbesläktade namn, vilket stärker misstanken att Jean är en fiktiv gestalt, skapad för att vara författarens spegelbild.
”Passera denna natt” är en större läsupplevelse än Kindes första roman ”Någon sorts extas” från 2008, som tyngdes av en stel dialog. Det här är en enda lång monolog, från en ordkonstnär som älskar att lägga ut texten kring alla tänkbara ämnen.
Men båda böckerna handlar om samma levnadsöden. Johan Kinde får gärna berätta något nytt nästa gång. Vad det än blir kommer det att vara läsvärt.